Dagg ligger ännu kvar på sadelnutanför någons dörrmannen håller en trasatorkar den runtommopeden är ännu kall inte startad
Lampan vid grändens börjanlyser fortfarande ensamen skugga faller långöver den gamla plåtväggenljudet av en kvast inifrån
En toffel ligger snettframför det våta trappstegetnågon lämnade den däri går kvällmannen ser på den och går förbi
Han sätter sig på sadelnmen har inte bråttom iväghanden vrider gasenoch släpper den genastdagg faller droppe för droppe ner på mätarens glas
Längst in i grändenöppnas en dörrkvinnan böjer sig nerplockar upp toffelnhon ser upp säger ingenting
Motorn startar första gångenännu tvekandemannen vänder huvudetser tillbaka en gånghon har gått in i huset dörren stängs